Utmanar och tänjer...

Vissa människor ställer frågor på ett sätt som man först känner att nej men nu är hon/han ändå ute och cyklar... Sen visar det sig att deras frågor fått fäste någonstans där i det undermedvetna och envisas med att dyka upp när man minst anar det. Och sen en dag inser man att man fått utmana en väldigt invand och ohotad föreställning som man "ärvt" vid något tillfälle fast man egentligen inte varit medveten om arvet.

Och så är det ofta i vår forskargrupp... ibland kan jag sitta där och försöka läsa, försöka lyssna, försöka prata om något som det känns som om jag inte riktigt hänger med i. Så en dag, en månad eller ett halvår senare så visar det sig att just "det" visats sig oändligt värdefullt för just mig.

Den här processen kan beskrivas som perspektivseende, kritisk analys, ifrågasättande av det för givet tagna osv. Men oavsett etikett så är det en av de processer jag värdesätter mest i mitt yrke! Vare sig jag vill eller inte så går det inte att stanna, stagnera eller vara oberörd...