torsdag 12 mars 2009

Apropå hållbarhet...

...så kan jag inte låta bli att länka till en diskussion jag hörde igår från World Economic Forum i Davos. När finanskrisen startade så sa Ingvar Kamprad att han välkomnade krisen eftersom han trodde att den skulle innebära ett nödvändigt stålbad och en sundare ekonomi på sikt. Han fick en hel del kritik för det (vilket jag förstår för det är inte bara rika och giriga finansmän som drabbas) men någonstans fanns det ändå en intressant iakttagelse. Att vi kanske varit inne på fel spår ett tag... Jag tvivlar på att Clinton lyssnat på Kamprad ;-) men han var inne på samma tanke i sin analys av den ekonomiska krisen.

Och jag blir så glad av att höra att man nu äntligen kan prata lite mer nyanserat om vilka värden vi vill skapa och värna om. Och att helhetsanalyser (som kanske tar längre tid att förklara och kräver att man tänker efter en stund) får göras.

För mig personligen är det viktigt eftersom jag i min yrkesmässiga vardag ständigt möts av trånga förväntningar på vad teknisk innovation skall bidra med. Och forskning är ju så mycket mer än så. Om man reducerar förväntningarna på mig som en del av forskarsamhället till att enbart producera fler prylar som någon skall kunna sälja till någon så känns det tyngre att åka till jobbet på morgonen. Så, ännu en länk till ett intressant debattinlägg om forskningens vara eller inte vara, nämligen boken Reclaim the science!

måndag 9 mars 2009

Doktorandembryon

Nu börjar det trilla in intressanta ansökningar till doktorandtjänsterna i PECOI! Så roligt att läsa och höra om tänkbara doktoranders bakgrund, intresseområden och funderingar på vad de skulle vilja beforska. Jag vet inte riktigt vad det är med mig och forskning men någonting speciellt är det... Jag brukade säga när jag fick min doktorandtjänst att jag kände mig som en rockstjärna! Inte för att jag var lika cool utan för att jag hade läst så många intervjuer där de berättat att de inte riktigt fattade att de fick pengar för att göra det de gladeligen gjorde gratis och att jag kände precis likadant (hoppas inte min chef läser...;-)

Nu har jag iofs insett att det behövs pengar, mycket pengar, för att forska. Men miljoners miljoner kan inte skapa känslan i en forskargrupp där man har ett genuint intresse och samhällsengagemang och tillsammans funderar över och försöker förstå sin forskningsfråga.

Jag blir alltid så glad och full av energi efter våra diskussioner och känner mig så tacksam. Tacksam för att jag tagit mig ända hit. Tacksam för att det är just de här människorna jag har omkring mig. Tacksam för att jag har en plattform att utgå ifrån när jag vill vara med och göra vår värld lite bättre.