Utmanar och tänjer...

Vissa människor ställer frågor på ett sätt som man först känner att nej men nu är hon/han ändå ute och cyklar... Sen visar det sig att deras frågor fått fäste någonstans där i det undermedvetna och envisas med att dyka upp när man minst anar det. Och sen en dag inser man att man fått utmana en väldigt invand och ohotad föreställning som man "ärvt" vid något tillfälle fast man egentligen inte varit medveten om arvet.

Och så är det ofta i vår forskargrupp... ibland kan jag sitta där och försöka läsa, försöka lyssna, försöka prata om något som det känns som om jag inte riktigt hänger med i. Så en dag, en månad eller ett halvår senare så visar det sig att just "det" visats sig oändligt värdefullt för just mig.

Den här processen kan beskrivas som perspektivseende, kritisk analys, ifrågasättande av det för givet tagna osv. Men oavsett etikett så är det en av de processer jag värdesätter mest i mitt yrke! Vare sig jag vill eller inte så går det inte att stanna, stagnera eller vara oberörd...

No comments needed...

belief

Forskning åt folket!

Vet inte varför jag har en förkärlek för paroll-liknande rubriker ;-) Kanske har jag varit rubriksättare på en kvällstidning i mitt tidigare liv. Det livet torde då legat ganska långt tillbaka i tiden eftersom det saknas vissa element som numer är obligatoriska i kvällstidningsrubriker...

Ja, ja - den egentliga anledningen till ovanstående rubrik är att vi (CITIZYS-gruppen) idag haft vårt första öppna kostnadsfria seminarium om pågående forskning för de som kan tänkas vara intresserade i vår region. Jag gillar verkligen tanken att forskningens övergripande uppgift är att ge något tillbaka till samhället. Kanske det som serveras inte alltid är det mest populistiska eller i enlighet med vad oppinionen menar att vi bör ha (som i dag oftast innebär att vi skall finna sätt att åstadkomma ekonomisk tillväxt som dessutom grundas på en begränsad syn på rationalitet enligt mig). Men där kommer ju den andra pelaren i forskningens grunder enligt mig, dvs. fri forskning. Fri forskning för mig är att skapa förutsättningar att få tänka utanför de för tillfället regerande myterna om sakernas tillstånd. Nu skall det ärligen erkännas att det inte alltid är så lyckosamt ställt i forskarvärlden...

Men vår grupp försöker så olydigt som möjligt att göra det i alla fall!

Idag presenterade vi tankar om delaktighet med - e http://www.miun.se/upload/ITM/CitizysDagen091124.pdf
och diskussionerna blev väldigt intressanta! Det sker något speciellt i möten mellan forskning och åhörare, när forskning presenteras så är det som om även åhörarna tar sig friheten att få tänka utanför. Att när det presenteras som forskning så "får man" liksom hänga med ut i utkanterna av sakernas tillstånd.

10% eller 100%

Jag har läst att vår utvecklingspotential eller vår förmåga att förändra oss/lära oss är ungefär 10% som vuxen. Det vill säga, att vi inte kan göra så mycket åt det vi kan känna att vi borde förändra. Låter deppigt tycker jag. Och jag vet sjutton om min livsfilosofi låter mig acceptera det som sanning.

Sen är det en helt annan sak att det kräver enormt mycket jobb, en otrolig massa energi och målmedvetenhet och att det kostar. Att ta den smala vägen kan vara både ensamt, kännas hotfullt och snårigt.

Och egentligen ser jag likheter med ett doktorandarbete. För herre jösses vilket slit och vad man ställer sig naken på scen när det väl är dags! Hur modigt är det inte att våga. Att våga gå så långt in i sig själv som det faktiskt krävs att argumentera för en doktorsavhandling. Och - vad man lär sig som forskargrupp (en riktigt bra sådan menar jag då;-) vad det gäller att skapa trygghet och högt i tak och kompetens att hjälpa varandra fram under tiden.

Jag vet att jag skrivit det förut. Men det är ofta jag blir så otroligt tacksam och faktiskt ödmjuk inför det jobb vi gjort sedan vi började. Det går! Det går att bygga en riktigt duktig forskargrupp med tomma händer. Det är ingen dans på rosor och man får ingenting gratis. Men fy f-n vad roligt det är!

Modernt?

Idag hade vi många och intressanta tankespår på citizys-mötet. Gustav presenterade utkastet till sitt teorikapitel för sin kommande avhandling som mycket slarvigt uttryckt av mig ;-) handlar om: Demokrati-eDemokrati-Modernitet.

Ämnet ledde till diskussioner kring vad som är "modernt" och hur vi då mäter det? Vid en snabb tanke så kanske det är lätt, är inte modernt något som är nytt och bättre än "det gamla". Men hur värderar man då det? Vad är bättre? Ur vilket perspektiv och för vem? Och är "det nya" per automatik bättre än det gamla?

Kanske tar vi lite för lätt på de här frågorna ;-) Och konsekvenserna av den lättheten är många och dessutom i många fall direkt läskiga. "Slänga ut barnet med badvattnet" är en reflektion som känns nära... Men är det inte alltid så; reflektion, eftertanke, medvetenhet, ifrågasättande tar ju tid och tid är nog västvärldens bristvara (trots allt större utrymme för s.k. fritid). Många av oss rusar ju fram genom livet och jagar utan att någonsin vara nöjd med bytet.

Jag hade en gång en grävling som gick fram på liknande sätt i hönshuset. Snabbt bet han av halsen på alla hönsen och sen hann han inte äta upp en enda för då gick solen upp och byn vaknade till liv. Så kan det gå...

Första "barnbarnet"!

Jag kom på det när jag härom veckan stod och pratade med en av doktoranderna som närmar sig disputationen - att det känns lite som att få barnbarn när doktoranderna blir klara med sitt avhandlingsarbete. Man får det roliga och kan "lämna tillbaka" bebisen med en massa goda råd om hur den skall skötas när den börjar bli lite för krävande. Sen står man ändå där och är minst lika stolt (om inte stoltare för man är lättare till sinnes och har inte samma ångest som föräldern själv trots allt bär på över att ansvaret är hans/hennes) när underverkerket äntligen föds!

Och nu idag fick jag precis en "bebis" i handen. Mitt första barnbarn! Disputationen/dopet äger rum den 23:e oktober men underverket ligger här framför mig. Helt fantastiskt vacker är hon, och för mig som vet hur många hinder det legat på vägen innan graviditeten var ett faktum så är det otroligt att hon faktiskt finns här nu. För mamma till underverket återstår ännu en prövning men det är jag övertygad om att hon klarar hur bra som helst.
/Mormor

Snart sommar...

Men inte riktigt än... Sitter nu och jobbar med vår nya hemsida som skall lanseras tidig höst! Vi kommer också att ha nyhetsbrev och en aktivitet per termin som innebär kostnadsfria endagsseminarier/workshops där pågående forskning på olika sätt presenteras och diskuteras. Kul för oss och förhoppningsvis så ger det lite tillbaka till den region som Mittuniversitetet finns i. Hur det än är så har alla universitet ett enormt regionalt stöd bakom sig (utan stöd från politiker, näringsidkare och ideella krafter skulle inget svenskt lärosäte lyckats bli universitet) och det känns alltid roligt att få ge tillbaka lite på olika sätt. Dessutom märker jag att vi har en tendens att vara mer kända internationellt och nationellt än regionalt. Och regionen måste ju också få en chans att se vad vi gör och vara stolta över vad "deras" universitet faktiskt åstadkommer.

Så, lagom till när man kommer tillbaka från semestern och alla kör igång så kommer vi att sätta oss ner och planera för vår första CITIZYS-dag!