Första "barnbarnet"!

Jag kom på det när jag härom veckan stod och pratade med en av doktoranderna som närmar sig disputationen - att det känns lite som att få barnbarn när doktoranderna blir klara med sitt avhandlingsarbete. Man får det roliga och kan "lämna tillbaka" bebisen med en massa goda råd om hur den skall skötas när den börjar bli lite för krävande. Sen står man ändå där och är minst lika stolt (om inte stoltare för man är lättare till sinnes och har inte samma ångest som föräldern själv trots allt bär på över att ansvaret är hans/hennes) när underverkerket äntligen föds!

Och nu idag fick jag precis en "bebis" i handen. Mitt första barnbarn! Disputationen/dopet äger rum den 23:e oktober men underverket ligger här framför mig. Helt fantastiskt vacker är hon, och för mig som vet hur många hinder det legat på vägen innan graviditeten var ett faktum så är det otroligt att hon faktiskt finns här nu. För mamma till underverket återstår ännu en prövning men det är jag övertygad om att hon klarar hur bra som helst.
/Mormor

Snart sommar...

Men inte riktigt än... Sitter nu och jobbar med vår nya hemsida som skall lanseras tidig höst! Vi kommer också att ha nyhetsbrev och en aktivitet per termin som innebär kostnadsfria endagsseminarier/workshops där pågående forskning på olika sätt presenteras och diskuteras. Kul för oss och förhoppningsvis så ger det lite tillbaka till den region som Mittuniversitetet finns i. Hur det än är så har alla universitet ett enormt regionalt stöd bakom sig (utan stöd från politiker, näringsidkare och ideella krafter skulle inget svenskt lärosäte lyckats bli universitet) och det känns alltid roligt att få ge tillbaka lite på olika sätt. Dessutom märker jag att vi har en tendens att vara mer kända internationellt och nationellt än regionalt. Och regionen måste ju också få en chans att se vad vi gör och vara stolta över vad "deras" universitet faktiskt åstadkommer.

Så, lagom till när man kommer tillbaka från semestern och alla kör igång så kommer vi att sätta oss ner och planera för vår första CITIZYS-dag!

Fastfood democracy eller chans till upplysning

Vi har precis kickat igång ett nytt öppen källkods projekt i samma anda som vi brukar inom Dragon Open source foundation: småskaligt, testande och kreativt! Det är liksom som en vuxenlek på något sätt... Att få gå utanför ramarna och få tillåtelse (eller ta sig;-) till det. Tack Anders på SKL (Sveriges kommuner och landsting)! Och tack Robban på Logica - det är lika roligt varje gång vi får möjlighet att leka lite!

Nu skall vi jobba med en lösning som skall kunna synliggöra kommunens budget och där man kan testa och tycka och se vad som händer och även se andras förslag och funderingar. Vi har ju faktiskt inte bara rättigheter som medborgare - vi har ju skyldigheter också. Och en av dem är ju att sätta sig in i komplexa frågor som kräver lite eftertanke. Allt är inte enkelt och allt kan vi inte förstå på tre sekunder. Men vi måste ju också få möjlighet att börja någonstans.

Och det är det som är tanken. Inte att vi skall kunna rösta på en kommunal budget enligt fredagsnöjeslogiken (typ Let's dance, Idol eller Stjärnor på is) utan att vi ges en möjlighet till insyn hur en kommuns ekonomi ser ut. Ingen hjälp till snabbmatsdemokrati (som ofta tar sig i uttryck i en snabb röstning på ögonblicksinstryck som politikerna skall sätta orimligt stor tilltro till utan att fundera över hur de faktiskt uppstått) - utan en genuin önskan om att förstå något som påverkar mig (men kanske tar lite tid att smälta). Vi vill i alla fall testa och se om vi kan ta ett första  litet, litet steg i den riktningen.

Apropå hållbarhet...

...så kan jag inte låta bli att länka till en diskussion jag hörde igår från World Economic Forum i Davos. När finanskrisen startade så sa Ingvar Kamprad att han välkomnade krisen eftersom han trodde att den skulle innebära ett nödvändigt stålbad och en sundare ekonomi på sikt. Han fick en hel del kritik för det (vilket jag förstår för det är inte bara rika och giriga finansmän som drabbas) men någonstans fanns det ändå en intressant iakttagelse. Att vi kanske varit inne på fel spår ett tag... Jag tvivlar på att Clinton lyssnat på Kamprad ;-) men han var inne på samma tanke i sin analys av den ekonomiska krisen.

Och jag blir så glad av att höra att man nu äntligen kan prata lite mer nyanserat om vilka värden vi vill skapa och värna om. Och att helhetsanalyser (som kanske tar längre tid att förklara och kräver att man tänker efter en stund) får göras.

För mig personligen är det viktigt eftersom jag i min yrkesmässiga vardag ständigt möts av trånga förväntningar på vad teknisk innovation skall bidra med. Och forskning är ju så mycket mer än så. Om man reducerar förväntningarna på mig som en del av forskarsamhället till att enbart producera fler prylar som någon skall kunna sälja till någon så känns det tyngre att åka till jobbet på morgonen. Så, ännu en länk till ett intressant debattinlägg om forskningens vara eller inte vara, nämligen boken Reclaim the science!

Doktorandembryon

Nu börjar det trilla in intressanta ansökningar till doktorandtjänsterna i PECOI! Så roligt att läsa och höra om tänkbara doktoranders bakgrund, intresseområden och funderingar på vad de skulle vilja beforska. Jag vet inte riktigt vad det är med mig och forskning men någonting speciellt är det... Jag brukade säga när jag fick min doktorandtjänst att jag kände mig som en rockstjärna! Inte för att jag var lika cool utan för att jag hade läst så många intervjuer där de berättat att de inte riktigt fattade att de fick pengar för att göra det de gladeligen gjorde gratis och att jag kände precis likadant (hoppas inte min chef läser...;-)

Nu har jag iofs insett att det behövs pengar, mycket pengar, för att forska. Men miljoners miljoner kan inte skapa känslan i en forskargrupp där man har ett genuint intresse och samhällsengagemang och tillsammans funderar över och försöker förstå sin forskningsfråga.

Jag blir alltid så glad och full av energi efter våra diskussioner och känner mig så tacksam. Tacksam för att jag tagit mig ända hit. Tacksam för att det är just de här människorna jag har omkring mig. Tacksam för att jag har en plattform att utgå ifrån när jag vill vara med och göra vår värld lite bättre.

eSamhället, 7,5 poäng...

... är en kurs som jag håller i för tillfället och ibland verkligen älskar jag att ha kurser! De diskussioner och de funderingar som kommer upp i den här kursen ger mig verkligen hopp om att det finns engagemang och klokhet där ute. Synd bara att just de här funderingarna är så osynliga i den offentliga debatten. Vilket för övrigt var en kommentar jag fick efter min föreläsning som jag gav i torsdags för ett antal kommunledningar som arbetade med it och demokratifrågor: - Varför är det ingen som pratar om det här? Det är ju jätteviktiga frågor som rör hela vårt samhälle!

Ja det kan man ju verkligen undra... (när IT-propositioner och handlingsplaner pratar om effektivisering och tillit i termer av teknisk säkerhet)

Det blev en liten Pokemon...

... alla ni som har eller har haft barn i Pokemon-åldern http://www.pokemon.com/ vet att de har de mest underliga namn men oftast innehåller de en bokstavskombination som ger ett roligt ljud som kan sägas med Pokemon-röst. Och nu har jag blivit med Pokemon. Eller rättare sagt ett forskningsprojekt som heter PECOI (prova att säga det med lite inlevelse så får ni se).

Och projektet har faktiskt som syfte att titta på öppna innovationsprocesser, it-utveckling och social hållbarhet!