Anpassning och profilering vs drivkraft och stringens

Vi lever i en värld där allt skall profileras, förpackas och säljas. Allt kan ses som en vara och allt handlar om branding. Eller gör det det? Vad händer när den logiken appliceras på vitt skilda aktiviteter? Vem vågar avstå?

Vem vågar vända på argumentationen och låta den egna drivkraften få större utrymme och kanske först därefter fundera på eventuell förpackning?

Dessutom innehåller logiken en tidsloop som är omedelbar. Väldigt lite får ta tid och få vågar vänta. Så, att snabbt uppfatta tendenser, anpassa sig och omedelbart kasta ut något smart och snyggt är det vinnande konceptet. Eller är det det? Vad kostar det att vänta?

Men kontentan av ovanstående är: vad är den långsiktiga och mer djupgående kostnaden av att låta sig förpackas och säljas i ett rasande tempo? Förlust av drivkraft och stringens?

Vad är det egentligen vi hoppas på...

I två dagar har jag, tillsammans med ett gäng fantastiskt duktiga, intresserade och engagerade människor, suttit och funderat på vad det egentligen är vi anser vara innovativt, bra och viktigt när det gäller moderna e-tjänster. Eftersom jag är ny i jurysammanhanget så har det verkligen utmanat mig att tänka i de banorna. Smart övning att en gång per år göra en ingående revision i frågan. De förhoppningar vi hade för fem år sedan är ju (förhoppningsvis) inte desamma vi har idag och framförallt väcks frågan, är det något vi missar? Att tänka "outside the box" är alltid nyttigt!

Verksamhet och IT på ett nytt sätt!

Till hösten kommer vi att starta vårt nya utbildningsprogram som vi arbetat fram i forskargruppen! Vår utgångspunkt har varit att det går att göra det mycket bättre än vad det görs idag, arbeta med IT i verksamhetsutveckling alltså... Genom att vända och vrida på och verkligen gå på djupet utifrån en mängd olika perspektiv ger utbildningen unika möjligheter att fundera över hur våra verksamheter utvecklas!

Så, gör testet och få en tankeställare!

Äntligen

...börjar digital delaktighet nyanseras! Jag menar inte att vi skall överge den enormt viktiga frågan om uteslutning i form av de som inte har någon som helst möjlighet att få tillgång till det som görs och förmedlas via IT. Men - det blir trubbigt om vi inte öppnar upp den förenklade kategoriseringen.

Jag fokuserade i min avhandling som nu är fem år gammal på vår relation med teknik eftersom det på ett konstruktivt sätt nyanserar vår förmåga och vilja. Känna sig över- eller underordnad tekniken, känsla av att kunna påverka eller inte och i förlängningen tillit, självkänsla och trygghet är just den typen av nyansering när det gäller att analysera vår relation med teknik som jag hävdar behövs. Hur den relationen skapas, upprätthålls, och förändras är viktig kunskap om vi på allvar skall ta tag i de här frågorna.

Utmanar och tänjer...

Vissa människor ställer frågor på ett sätt som man först känner att nej men nu är hon/han ändå ute och cyklar... Sen visar det sig att deras frågor fått fäste någonstans där i det undermedvetna och envisas med att dyka upp när man minst anar det. Och sen en dag inser man att man fått utmana en väldigt invand och ohotad föreställning som man "ärvt" vid något tillfälle fast man egentligen inte varit medveten om arvet.

Och så är det ofta i vår forskargrupp... ibland kan jag sitta där och försöka läsa, försöka lyssna, försöka prata om något som det känns som om jag inte riktigt hänger med i. Så en dag, en månad eller ett halvår senare så visar det sig att just "det" visats sig oändligt värdefullt för just mig.

Den här processen kan beskrivas som perspektivseende, kritisk analys, ifrågasättande av det för givet tagna osv. Men oavsett etikett så är det en av de processer jag värdesätter mest i mitt yrke! Vare sig jag vill eller inte så går det inte att stanna, stagnera eller vara oberörd...

No comments needed...

belief

Forskning åt folket!

Vet inte varför jag har en förkärlek för paroll-liknande rubriker ;-) Kanske har jag varit rubriksättare på en kvällstidning i mitt tidigare liv. Det livet torde då legat ganska långt tillbaka i tiden eftersom det saknas vissa element som numer är obligatoriska i kvällstidningsrubriker...

Ja, ja - den egentliga anledningen till ovanstående rubrik är att vi (CITIZYS-gruppen) idag haft vårt första öppna kostnadsfria seminarium om pågående forskning för de som kan tänkas vara intresserade i vår region. Jag gillar verkligen tanken att forskningens övergripande uppgift är att ge något tillbaka till samhället. Kanske det som serveras inte alltid är det mest populistiska eller i enlighet med vad oppinionen menar att vi bör ha (som i dag oftast innebär att vi skall finna sätt att åstadkomma ekonomisk tillväxt som dessutom grundas på en begränsad syn på rationalitet enligt mig). Men där kommer ju den andra pelaren i forskningens grunder enligt mig, dvs. fri forskning. Fri forskning för mig är att skapa förutsättningar att få tänka utanför de för tillfället regerande myterna om sakernas tillstånd. Nu skall det ärligen erkännas att det inte alltid är så lyckosamt ställt i forskarvärlden...

Men vår grupp försöker så olydigt som möjligt att göra det i alla fall!

Idag presenterade vi tankar om delaktighet med - e http://www.miun.se/upload/ITM/CitizysDagen091124.pdf
och diskussionerna blev väldigt intressanta! Det sker något speciellt i möten mellan forskning och åhörare, när forskning presenteras så är det som om även åhörarna tar sig friheten att få tänka utanför. Att när det presenteras som forskning så "får man" liksom hänga med ut i utkanterna av sakernas tillstånd.

10% eller 100%

Jag har läst att vår utvecklingspotential eller vår förmåga att förändra oss/lära oss är ungefär 10% som vuxen. Det vill säga, att vi inte kan göra så mycket åt det vi kan känna att vi borde förändra. Låter deppigt tycker jag. Och jag vet sjutton om min livsfilosofi låter mig acceptera det som sanning.

Sen är det en helt annan sak att det kräver enormt mycket jobb, en otrolig massa energi och målmedvetenhet och att det kostar. Att ta den smala vägen kan vara både ensamt, kännas hotfullt och snårigt.

Och egentligen ser jag likheter med ett doktorandarbete. För herre jösses vilket slit och vad man ställer sig naken på scen när det väl är dags! Hur modigt är det inte att våga. Att våga gå så långt in i sig själv som det faktiskt krävs att argumentera för en doktorsavhandling. Och - vad man lär sig som forskargrupp (en riktigt bra sådan menar jag då;-) vad det gäller att skapa trygghet och högt i tak och kompetens att hjälpa varandra fram under tiden.

Jag vet att jag skrivit det förut. Men det är ofta jag blir så otroligt tacksam och faktiskt ödmjuk inför det jobb vi gjort sedan vi började. Det går! Det går att bygga en riktigt duktig forskargrupp med tomma händer. Det är ingen dans på rosor och man får ingenting gratis. Men fy f-n vad roligt det är!

Modernt?

Idag hade vi många och intressanta tankespår på citizys-mötet. Gustav presenterade utkastet till sitt teorikapitel för sin kommande avhandling som mycket slarvigt uttryckt av mig ;-) handlar om: Demokrati-eDemokrati-Modernitet.

Ämnet ledde till diskussioner kring vad som är "modernt" och hur vi då mäter det? Vid en snabb tanke så kanske det är lätt, är inte modernt något som är nytt och bättre än "det gamla". Men hur värderar man då det? Vad är bättre? Ur vilket perspektiv och för vem? Och är "det nya" per automatik bättre än det gamla?

Kanske tar vi lite för lätt på de här frågorna ;-) Och konsekvenserna av den lättheten är många och dessutom i många fall direkt läskiga. "Slänga ut barnet med badvattnet" är en reflektion som känns nära... Men är det inte alltid så; reflektion, eftertanke, medvetenhet, ifrågasättande tar ju tid och tid är nog västvärldens bristvara (trots allt större utrymme för s.k. fritid). Många av oss rusar ju fram genom livet och jagar utan att någonsin vara nöjd med bytet.

Jag hade en gång en grävling som gick fram på liknande sätt i hönshuset. Snabbt bet han av halsen på alla hönsen och sen hann han inte äta upp en enda för då gick solen upp och byn vaknade till liv. Så kan det gå...

Första "barnbarnet"!

Jag kom på det när jag härom veckan stod och pratade med en av doktoranderna som närmar sig disputationen - att det känns lite som att få barnbarn när doktoranderna blir klara med sitt avhandlingsarbete. Man får det roliga och kan "lämna tillbaka" bebisen med en massa goda råd om hur den skall skötas när den börjar bli lite för krävande. Sen står man ändå där och är minst lika stolt (om inte stoltare för man är lättare till sinnes och har inte samma ångest som föräldern själv trots allt bär på över att ansvaret är hans/hennes) när underverkerket äntligen föds!

Och nu idag fick jag precis en "bebis" i handen. Mitt första barnbarn! Disputationen/dopet äger rum den 23:e oktober men underverket ligger här framför mig. Helt fantastiskt vacker är hon, och för mig som vet hur många hinder det legat på vägen innan graviditeten var ett faktum så är det otroligt att hon faktiskt finns här nu. För mamma till underverket återstår ännu en prövning men det är jag övertygad om att hon klarar hur bra som helst.
/Mormor

Snart sommar...

Men inte riktigt än... Sitter nu och jobbar med vår nya hemsida som skall lanseras tidig höst! Vi kommer också att ha nyhetsbrev och en aktivitet per termin som innebär kostnadsfria endagsseminarier/workshops där pågående forskning på olika sätt presenteras och diskuteras. Kul för oss och förhoppningsvis så ger det lite tillbaka till den region som Mittuniversitetet finns i. Hur det än är så har alla universitet ett enormt regionalt stöd bakom sig (utan stöd från politiker, näringsidkare och ideella krafter skulle inget svenskt lärosäte lyckats bli universitet) och det känns alltid roligt att få ge tillbaka lite på olika sätt. Dessutom märker jag att vi har en tendens att vara mer kända internationellt och nationellt än regionalt. Och regionen måste ju också få en chans att se vad vi gör och vara stolta över vad "deras" universitet faktiskt åstadkommer.

Så, lagom till när man kommer tillbaka från semestern och alla kör igång så kommer vi att sätta oss ner och planera för vår första CITIZYS-dag!

Fastfood democracy eller chans till upplysning

Vi har precis kickat igång ett nytt öppen källkods projekt i samma anda som vi brukar inom Dragon Open source foundation: småskaligt, testande och kreativt! Det är liksom som en vuxenlek på något sätt... Att få gå utanför ramarna och få tillåtelse (eller ta sig;-) till det. Tack Anders på SKL (Sveriges kommuner och landsting)! Och tack Robban på Logica - det är lika roligt varje gång vi får möjlighet att leka lite!

Nu skall vi jobba med en lösning som skall kunna synliggöra kommunens budget och där man kan testa och tycka och se vad som händer och även se andras förslag och funderingar. Vi har ju faktiskt inte bara rättigheter som medborgare - vi har ju skyldigheter också. Och en av dem är ju att sätta sig in i komplexa frågor som kräver lite eftertanke. Allt är inte enkelt och allt kan vi inte förstå på tre sekunder. Men vi måste ju också få möjlighet att börja någonstans.

Och det är det som är tanken. Inte att vi skall kunna rösta på en kommunal budget enligt fredagsnöjeslogiken (typ Let's dance, Idol eller Stjärnor på is) utan att vi ges en möjlighet till insyn hur en kommuns ekonomi ser ut. Ingen hjälp till snabbmatsdemokrati (som ofta tar sig i uttryck i en snabb röstning på ögonblicksinstryck som politikerna skall sätta orimligt stor tilltro till utan att fundera över hur de faktiskt uppstått) - utan en genuin önskan om att förstå något som påverkar mig (men kanske tar lite tid att smälta). Vi vill i alla fall testa och se om vi kan ta ett första  litet, litet steg i den riktningen.

Apropå hållbarhet...

...så kan jag inte låta bli att länka till en diskussion jag hörde igår från World Economic Forum i Davos. När finanskrisen startade så sa Ingvar Kamprad att han välkomnade krisen eftersom han trodde att den skulle innebära ett nödvändigt stålbad och en sundare ekonomi på sikt. Han fick en hel del kritik för det (vilket jag förstår för det är inte bara rika och giriga finansmän som drabbas) men någonstans fanns det ändå en intressant iakttagelse. Att vi kanske varit inne på fel spår ett tag... Jag tvivlar på att Clinton lyssnat på Kamprad ;-) men han var inne på samma tanke i sin analys av den ekonomiska krisen.

Och jag blir så glad av att höra att man nu äntligen kan prata lite mer nyanserat om vilka värden vi vill skapa och värna om. Och att helhetsanalyser (som kanske tar längre tid att förklara och kräver att man tänker efter en stund) får göras.

För mig personligen är det viktigt eftersom jag i min yrkesmässiga vardag ständigt möts av trånga förväntningar på vad teknisk innovation skall bidra med. Och forskning är ju så mycket mer än så. Om man reducerar förväntningarna på mig som en del av forskarsamhället till att enbart producera fler prylar som någon skall kunna sälja till någon så känns det tyngre att åka till jobbet på morgonen. Så, ännu en länk till ett intressant debattinlägg om forskningens vara eller inte vara, nämligen boken Reclaim the science!

Doktorandembryon

Nu börjar det trilla in intressanta ansökningar till doktorandtjänsterna i PECOI! Så roligt att läsa och höra om tänkbara doktoranders bakgrund, intresseområden och funderingar på vad de skulle vilja beforska. Jag vet inte riktigt vad det är med mig och forskning men någonting speciellt är det... Jag brukade säga när jag fick min doktorandtjänst att jag kände mig som en rockstjärna! Inte för att jag var lika cool utan för att jag hade läst så många intervjuer där de berättat att de inte riktigt fattade att de fick pengar för att göra det de gladeligen gjorde gratis och att jag kände precis likadant (hoppas inte min chef läser...;-)

Nu har jag iofs insett att det behövs pengar, mycket pengar, för att forska. Men miljoners miljoner kan inte skapa känslan i en forskargrupp där man har ett genuint intresse och samhällsengagemang och tillsammans funderar över och försöker förstå sin forskningsfråga.

Jag blir alltid så glad och full av energi efter våra diskussioner och känner mig så tacksam. Tacksam för att jag tagit mig ända hit. Tacksam för att det är just de här människorna jag har omkring mig. Tacksam för att jag har en plattform att utgå ifrån när jag vill vara med och göra vår värld lite bättre.

eSamhället, 7,5 poäng...

... är en kurs som jag håller i för tillfället och ibland verkligen älskar jag att ha kurser! De diskussioner och de funderingar som kommer upp i den här kursen ger mig verkligen hopp om att det finns engagemang och klokhet där ute. Synd bara att just de här funderingarna är så osynliga i den offentliga debatten. Vilket för övrigt var en kommentar jag fick efter min föreläsning som jag gav i torsdags för ett antal kommunledningar som arbetade med it och demokratifrågor: - Varför är det ingen som pratar om det här? Det är ju jätteviktiga frågor som rör hela vårt samhälle!

Ja det kan man ju verkligen undra... (när IT-propositioner och handlingsplaner pratar om effektivisering och tillit i termer av teknisk säkerhet)

Det blev en liten Pokemon...

... alla ni som har eller har haft barn i Pokemon-åldern http://www.pokemon.com/ vet att de har de mest underliga namn men oftast innehåller de en bokstavskombination som ger ett roligt ljud som kan sägas med Pokemon-röst. Och nu har jag blivit med Pokemon. Eller rättare sagt ett forskningsprojekt som heter PECOI (prova att säga det med lite inlevelse så får ni se).

Och projektet har faktiskt som syfte att titta på öppna innovationsprocesser, it-utveckling och social hållbarhet!

Nästa forskningsansökan: Social hållbarhet och IT- och samhällsutveckling

Av alla olika varianter av hur hållbarhet skall definieras och operationaliseras så är en av de vanligaste en treenighet bestående av ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. Och kanske kan det synas lite långsökt att koppla ihop just social hållbarhet med IT- och samhällsutveckling. Men efter en stunds tankearbete så framstår det som mer och mer rimligt. IT i sig kanske inte är så fruktansvärt spännande för alla men effekterna lever vi med dagligen och på ett i allra högsta grad påtagligt sätt. Få av oss som lever i västvärlden skulle hävda att IT inte påverkat vår vardag.

Tanken med nästa ansökan är alltså att fokusera på kopplingen mellan social hållbarhet och IT- och samhällsutveckling.

Social hållbarhet är, för att göra det hela ännu lite krångligare, dessutom den del i treenigheten som ofta anses vara mest svårfångad och flyktig och därför lite lämnas åt sitt eget öde. Ord som normer, värden, rättvisa, jämlikhet förknippas med social hållbarhet men när de sedan skall operationaliseras och analyseras så blir slutsatsen att de är för relativa för att låta sig undersökas.

Men här skall det göras ett försök...

forskning pågår...

Eftersom de flesta lärosätens webbsidor och webbstrukturer är minst sagt hämmande att engagera sig i, där det lärosäte jag befinner mig på tyvärr inte är något undantag, så vad göra annat än att ta den lättaste vägen: blogga om min forskning....

Däremot misstänker jag att det här inte kommer vara den lättaste och lättsammaste sidan här i världen ;-) Av flera orsaker: jag kommer att skriva på engelska och svenska lite blandat, jag kommer att skriva vetenskapliga texter och vardagsbetraktelser huller om buller och slutligen kommer jag inte vara så strukturerad som jag själv skulle önska i mina tankar.

Men, men - som i livet i övrigt. Skall man alltid tänka efter innan så blir det väldigt lite gjort.
/katarina